Christian Bitar

Svensk text:Under min studietid i Prags Filmskola i Tjeckiens vackra stad Prag kämpade jag ofta med ensamhet och självförakt, där jag ständigt jämförde mig med andra och kände mig otillräcklig. Jag kände mig otillräcklig och tyckte att jag alltid var sämre än alla andra. Sämre på att dansa, skådespela, sjunga. Under samma tid väl i Prag, så älskade jag att promerera och upptäcka stades många nya och berikande platser och mötte enormt många individer. Under promenaderna mötte jag ibland också individer med olika funktionsnedsättningar, där många saknade livsgnistan och var på något sätt isolerade från samhället. De undveks, föraktades och blev i vissa fall utskrattade. Den rädsla jag bar för hur andra såg mig, var en verklighet som dessa individer tvingades hantera varje dag.Den insikten blev en stark tankeställare som följde med mig tillbaka till min studentlägenhet. Jag reflekterade länge över vad jag hade sett och började gräva djupare i ämnet. Jag såg dokumentärer som skildrade livet för personer med funktionsbedsättningar och blev djupt berörd av de fakta som presenterades. Bland annat fick jag veta att personer med funktionsbedsättningar löper en betydligt högre risk att drabbas av depression.Genom dokumentärerna hörde jag för första gången dessa individer tala med sin egna röster. De framstod som personligheter med drömmar, hopp och känslor - kärlek, sorg och lycka - precis som vem som helst. Ändå är deras röster sällan hörda i samhället. Den insikten lämnade ett enormt avtryck i mig och inspirerade mig att börja utforska sätt att lyfta fram deras berättelser och perspektiv.Jag kände djupt inombords att det var min plikt att få dessa fantastiska människors röster hörda och att inspirera till fler berättelser som behandlar detta ämne. Detta inspirerade till filmen Release (2024) som behandlar temat funktionsnedsättning och att kämpa med ensamhet och självförtvivel.English text:During my studies at the Prague Film School in the beautiful capital of the Czech Republic, I discovered a new passion for walking and exploring the city’s unique neighborhoods. I encountered a variety of inspiring people and had many enriching and eye-opening experiences. But it was also during these walks that I came across something that touched me on a deeper and more serious level.On several occasions, I met individuals with various forms of disabilities. What struck me was that many of these people seemed to lack a spark for life. They appeared, in some ways, isolated and were not fully regarded as part of an inclusive society. Instead, they were often perceived as lost or incapable of achieving the things "normal" individuals could.This realization became a powerful moment of reflection that followed me back to my student apartment. I spent a long time thinking about what I had seen and began to dive deeper into the subject. I watched documentaries that depicted the lives of people with disabilities, and I was deeply moved by the facts presented. Among other things, I learned that people with disabilities face a significantly higher risk of depression.Through these documentaries, I heard, for the first time, these individuals speak with their own voices. They emerged as personalities with dreams, hopes, and emotions such as love, sorrow, and joy, just like anyone else. Yet their voices are rarely heard in society. This insight left a profound impact on me and inspired me to start exploring ways to highlight their stories and perspectives.I felt deeply within me that it was my duty to make these incredible people’s voices heard and to inspire more stories that address this important subject. This led to the creation of the film Release (2024), which addresses themes of disability and the struggles with loneliness and self-doubt.